Ralliraita

heter det här stretchfrottét. En tunika skulle jag ha av det. Men med en liten tvist. Så jag klippte tyget snett mot trådriktningen.

Tunikan skulle ha kunnat vara aningen längre. Men funkar nog bra med leggingsar.

Jag satte in en stor rund ficka på ena sidan. Fickan har ett gummiband i öppningen och jag är superförtjust i den lösningen. Kommer definitvt att göra mer såna fickor!

Den här är passlig att ha både i arbetslivet och lika skön att ha på då man sitter och myser i soffan.

Artistiskt eller...

Vår yngre dotter på 1½ år har funnit sin artistiska ådra och ritar mest hela tiden. Men tusch. Med kulspets. Med blyerts. Med vadsomhelst hon kommer åt.

På papper. På sina fötter. På sina ben. På sina kläder. I ansiktet. På bordet. På golvet. På Coverpron.

Hon gjorde en återattack till coverpron ännu en gång efter att fotot togs. Så nu är den ännu mer utsmyckad. Ja bandkantaren fick också sig en omgång. Men nu har tuschen flyttats till ett säkert förvar på ca 2m höjd.

Inget mönster för mig

Onion 2035 det vill säga. Funkade inte alls för mig. Köpte det populära mönstret från Fjolner. Ritade ut mönstret i storlek M. Borde kanske ha ritat ut en storlek mindre. För det här gick verkligen inte som i strömsö. Nu har butterheten lagt sig såtillvida att jag klarar av att blogga om det här.

 

Ärmarna kapade jag av, ville inte ha långa ärmar. Så kapade jag dem lite till. Då såg det ut såhär. 

Urk. Så tog jag bort ärmarna helt och hållet. Men tunikan satt inte alls som den skulle. Usch. Alla som testat mönstret har bara gett bra feedback, och jag blev så sur på att den inte alls var bra på mig. I min frustration klippte jag övredelen bara rakt av. Slopade den gamla. Roffade åt mig svart jersey och klippte upp en ny, totalt annorlunda övredel till tunikan.

Jag ville ha en hög krage, men jerseyt räckte bara till en ca 5cm hög krage. Förstås.

Jag sydde in en ficka. Men det blev sned. Förstås.

Så jag sydde in en annan ficka, på en annan höjd. För att få en lapp-lise effekt. 

Och, ja. Nu går den att använda. Men inte blev det en onion 2035 inte.

Blev så sur på mönstret så jag packade ihop den och sålde den vidare strax. Har ännu ett annat mönster från Onion som jag hoppas kommer att sitta betydligt bättre. Frågan är bara när jag kommer att hinna pröva det.

Testat Valio Onni

Eftersom jag är en Buzzador fick vi möjligheten att testa på Valio Onnis nya ätklara gröt och välling. Näringsinnehållet på Valio Onni-produkterna är speciellt anpassat till att stödja små barns tillväxt och utveckling. Produkterna är tillverkade av färsk finsk mjölk som är mindre bearbetad. www.valio.fi/onni

Jag var ganska så säker på att välling inte längre går hem hos oss, så jag tog bara ett paket välling med mig hem från butiken. Det blev havre-välling.

Jag hann inte ens få på bild då K smakade vällingen (eftersom hon bara tog en klunk), men eftersnacket hann jag åtminstone med.

I butiken satsade jag alltså på Onni gröt istället, och tog några paket av varje sort. Och testperioden fick ta sin början.

Vi började med smaken spannmålsrik lingon. K åt en sked. Jag åt upp resten. För det här var ju jättegott!

Nästa i tur var fyra sädesslag. Den smaken tyckte K var god. Hon åt en hel portion. Själv tyckte jag att den var onödigt söt.

Efter dessa två smakdagar drabbades vi oturligen nog av en intensiv och påfrestande spysjuka som höll ett krafttag om medlemmarna i vår familj i en veckas tid.

Men vi började sakta försöka testa på de nya smakerna igen. Hallon-blåbär fick sin tur. K åt ungefär 8 skedar, vilket nog får räknas som godkänt. För mig var denna ingen favorit, klimpig var den dessutom.

Ikväll smakade vi på äpple-havre gröten. K åt två skedar och begärde vanlig gröt efter det. Men jag tycker den här smaken är en riktigt höjdare! Den är mjuk, inte för söt och har inte heller för stark äppelsmak. När jag berättade hur god gröten var fick vi se något som inte hänt på kanske ett år. Storasyster V ville också smaka, och åt flera stora skedar gröt med god aptit. Det här var gott!

Nu återstår alltså ännu hallon-havre, men såhärlångt är det definitivt äpple-havre som dragit det längsta strået. Jag tycker om gröt och spannmålsrik lingon eller äpple-havre tar jag gärna som ett mellanmål i framtiden. K är nog mer förtjust i vanlig gröt som inte är smaksatt, fyra sädesslag verkade ju dock funka för henne.

********

Muoks! Nu har vi testat  den sista smaken, hallon-havre. Resultatet: K åt 5 skedar och jag åt resten av gröten. Smaken var det inget fel på, helt god var den. Men den här var också lite onödigt klimpig tycker jag. Bäst i test var helt klart alltså äppel-havre och som god tvåa landade spannmålsrik lingon.

********